Hoppa till innehållet
Ingen äger frågan

Er hållbarhetsplan lever i en PowerPoint som ingen öppnar


Det finns en plan, en ansvarig och en ambition. Men ingen har mandat, budget eller tid att driva frågan, och då rör den sig inte.

Så ser det ut

Företaget tog fram en hållbarhetsplan för ett par år sedan. Ofta med hjälp av en konsult. Den presenterades på ett ledningsmöte och togs emot väl.

Sedan hände det som händer med de flesta planer. Den sparades i en mapp. En hållbarhetsansvarig utsågs, ofta på halvtid, ofta utan egen budget. Frågan blev ett projekt vid sidan av driften.

En ledningsgrupp beskrev det så här. Vi har en hållbarhetsplan men den lever i en PowerPoint ingen tittar på.

Vad som saknas är inte kunskap

Den vanliga slutsatsen är att någon behöver mer kompetens. Att den hållbarhetsansvariga ska gå en kurs, eller att företaget ska köpa in mer utbildning.

Det är fel diagnos. Kunskapen finns oftast redan. Det som saknas är tre andra saker.

Den första är mandat. Den ansvariga kan föreslå men inte besluta. Allt fastnar hos ledningen.

Den andra är budget. Utan egna pengar blir varje åtgärd en förhandling med någon annans budget.

Den tredje är ägarskap i linjen. Varje avdelningschef borde ha en bit av frågan i sin egen verksamhetsplan. I stället ligger allt hos en person.

Vad det kostar

När ingen äger frågan går energin åt till intern friktion i stället för resultat. Pengarna spenderas men inget levereras.

Det märks tydligast när något yttre händer. En kund skickar en frågelista. Banken vill se en klimatstrategi. En upphandling ställer ett nytt krav. Då studsar frågan runt i organisationen och ingen tar den.

Det finns också en mänsklig kostnad. Den hållbarhetsansvariga som förväntas leverera utan mandat blir sittande med ansvar men utan verktyg. Det slutar ofta med att personen säger upp sig, och företaget börjar om.

Historien som sitter i väggarna

Många bolag har redan gjort ett försök som inte gav resultat. Ofta med en konsult som lämnade en rapport och gick vidare.

Den historien sitter kvar. Nästa gång någon föreslår ett hållbarhetsarbete möts det med en axelryckning. Vi har ju testat, det ledde ingen vart.

Då blir tröskeln högre, inte lägre. Och den verkliga orsaken till att det förra försöket rann ut, att ingen ägde frågan efteråt, syns fortfarande inte.

Varför det inte löser sig av sig självt

Att ge mandat och budget är ett beslut som ledningen och ägarna måste fatta tillsammans. Det görs sällan på ett möte.

Det kräver att någon lyfter frågan gång på gång tills den är avgjord. Och det kräver att beslutet följs upp, så att mandatet inte tunnas ut igen när nästa omorganisation kommer.

De flesta bolag klarar att se problemet när det pekas ut. Få klarar att driva förändringen hela vägen på egen hand, eftersom den som borde driva den är just den person som saknar mandat.

Så känns det för den som fått ansvaret

Tänk dig en person som fått hållbarhet på sitt bord vid sidan av ett annat heltidsjobb. Personen förstår frågorna och vet vad som borde göras.

Men varje förslag måste förankras uppåt. Varje åtgärd konkurrerar med någon annans budget. När kundformulären kommer förväntas den här personen lösa dem, utan att kunna beordra fram svaren från inköp eller produktion.

Efter ett år är orken slut. Antingen slutar personen, eller så görs bara det absolut nödvändiga. Båda utfallen kostar företaget mer än en riktig tjänst hade gjort.

Vad varje månad kostar

Varje månad utan tydligt ägarskap är en månad då planen ligger stilla. Kraven från kunder och banker väntar inte.

Ju längre frågan ligger utan ägare, desto större blir högen av saker som borde ha hanterats. Till slut blir den så stor att den känns omöjlig att ta tag i.

Det finns också ett fönster som stängs. Just nu, efter att rapporteringskraven bantats, har ni tid att bygga ägarskapet i lugn takt. När nästa våg av kundkrav kommer måste det ske under press.

Gör det här den här veckan

Ta fram hållbarhetsplanen ni tog fram senast. Öppna den.

Gå igenom varje åtgärd i den och skriv en av tre saker bredvid. Gjord. Påbörjad. Har inte hänt.

Skriv sedan ett namn bredvid varje åtgärd som inte är gjord. Vem är det som ska driva den, på riktigt. Om ni inte kan sätta ett namn, eller om samma namn står överallt, är det där problemet sitter, inte i planen.