Hoppa till innehållet
Regelverket rör sig

Efter Omnibus behöver de flesta av er inte rapportera. Era kunder kräver ändå data.

Malin Thorsén Av Malin Thorsén · Analys · 4 min ·

Tröskeln höjdes till tusen anställda och runt nittio procent av företagen föll utanför kravet. Men den kund som själv rapporterar skickar sitt formulär vidare oavsett vad lagen säger.

Vad som ändrades

I februari 2026 godkände EU slutligt det så kallade Omnibus I. Kravet på obligatorisk hållbarhetsrapportering enligt CSRD höjdes till företag med över tusen anställda och över 450 miljoner euro i omsättning.

Effekten är stor. Runt nittio procent av de företag som ursprungligen skulle omfattas ligger nu utanför de obligatoriska kraven.

För ett tillverkande bolag eller ett energibolag med mellan trettio och trehundra anställda betyder det oftast en sak. Ni behöver inte rapportera enligt CSRD.

Det låter som goda nyheter. För många blir det i stället en fälla, eftersom lättnaden tolkas som att hela frågan är avförd.

Varför lättnaden är en halv sanning

De stora kunderna omfattas fortfarande. Ett bolag med flera tusen anställda måste rapportera om hela sin värdekedja. Det innebär att de måste hämta data från sina leverantörer, oavsett hur stora eller små de leverantörerna är.

Så formuläret kommer ändå. Det spelar ingen roll att ni själva är befriade från kravet. Er kund är det inte, och er kund frågar er.

Detsamma gäller bankerna, som fortfarande räknar in klimatdata i sina kreditbeslut, och köpare vid ett ägarskifte, som fortfarande granskar hållbarheten. Ingen av dem bryr sig om att just ni ligger under tröskeln.

Det farliga misstaget just nu

Risken efter Omnibus är att företag drar tillbaka det lilla de börjat med.

Datainsamlingen läggs på is. Den halvtidsanställda som skötte frågan får andra uppgifter. Kartläggningen som var påbörjad blir liggande.

Sedan kommer nästa upphandling med ett krav på klimatdata, och företaget står lika oförberett som för två år sedan. Nu med argumentet att vi trodde ju att det där var borta.

Vad som faktiskt ändrades, och inte

Två saker ändrades. Den formella rapporteringsplikten, som nu bara gäller de största bolagen. Och tonläget, där trycket från lagstiftaren minskade och med det en del av den interna motivationen.

En sak ändrades inte. Kundernas, bankernas och ägarnas behov av data ser precis likadant ut som innan. Skillnaden är att ni nu måste hålla i arbetet utan ett regelverk som håller emot.

Ett typfall

Ett bolag med ett åttiotal anställda hade börjat bygga upp ett arbete inför rapporteringskraven. Efter Omnibus drog ledningen slutsatsen att allt kunde pausas.

Ett kvartal senare kom en frågelista från en av deras största kunder, ett bolag med flera tusen anställda som fortfarande omfattas. Kunden ville ha klimatdata och en leverantörsförteckning inom två veckor.

Bolaget stod utan svar och la en stressig månad på att ta fram det som redan varit halvklart. Pausen kostade mer än den sparade.

Vad som är rimligt att göra

Slopa tanken på en full rapport enligt CSRD om ni inte omfattas. Den är inte det kunderna vill ha.

Behåll i stället det som svarar mot kundernas frågor. Ett grovt klimatavtryck för er egen verksamhet. En lista på era viktigaste leverantörer och vad ni vet om dem. En uppförandekod som medarbetarna skrivit under.

Det är en bråkdel av arbetet med en rapport, och det är den delen som faktiskt påverkar en affär.

Håll det också vid liv. Den vanliga fällan är att samla in data en gång och sedan låta den bli gammal. Om siffrorna uppdateras en gång om året är de färska nog för de flesta kundformulär, och arbetet blir en rutin i stället för en kris.

Vad varje månad kostar

Kundformulären fortsätter komma. Varje månad utan grunddata är en månad då nästa formulär tar en vecka i stället för en dag.

Ju längre ni väntar, desto större blir också gapet mot de leverantörer som fortsatte jobba med frågan även efter Omnibus. De blir förstahandsvalet när en kund ska sålla.

Konstaterandet

Det svåra efter Omnibus är inte att veta vad som gäller. Kravet på er är tydligare än på länge, och det kommer från kunderna, inte från lagen.

Det svåra är att hålla i ett arbete som inte längre har ett regelverk som piska. När den yttre deadlinen försvinner faller frågan lätt ner på listan igen. Att bygga och underhålla grunddata år efter år, utan att ett rapporteringskrav tvingar fram det, är svårt att klara utan någon som håller organisationen till beslutet.

Källor